Lisa Palm

Mitt liv suger för tillfället... Det enda som är bra är mina vänner. Mina föräldrar ser inte att jag är ledsen. Massa skir har hänt i skolan. Den jag gillar/gillade är ihop med sitt ex igen. Ingen ser mig som nåt mer än en vän. Mina vänner verkar inte förstå. Dom förstår men dom vet inte hur dom ska hjälpa mig. Dom säger att jag ska komma över det. Men jag kan inte göra det så direkt. Jag måste få vara ledsen, gråta av mig och må dåligt ett tag innan jag kan komma över en sån sak. Ja, jag snackar om killen. Fattar inte ens varför jag blir så känslomässig. Finns väl ingen kille som gillar en sån tjej. Antagligen inte. Iaf inte ett nervvrak som mig. Gaaahh!!!! Kan nån bara hjälpa mig härifrån? Jag pallar inte mer... Snart går jag fan till kuratorn eller en psykolog eller nåt. Jag orkar inte hålla detta inombords mer. Känns inte som nån förstår mig... Dom kanske inte vill förstå. Dom kanske är rädda för att bli som mig. Deprimerad. Jag hatar det. Mer än nåt annat på denna jord. Vill bara vara den glada Lisa jag varit förut. Lilla Lisa på dagis. Saknar tiden så enormt. Vill inte vara 17 (snart). Vill vara en liten 5-åring utan problem. Vill gråta i mammas famn. Vill släppa hämningarna. Vill leva.

//XOXO Lisa...<3