Typiskt mig.. sorry BikBok!
Haha asså idag på BikBok.. men nej jag ska börja från början med min dag.
Jag gick upp vid kvart över 5 för att köra in till stan vid kvart över 6. Innan Bramstorp körde jag in i en vägg.. av hagel!!! Asså jag såg typ ingenting och jag hade vinrutetorkarna på snabbaste nästan! Lite läskigt men jag följde efter dom röda baklyktorna på bilen framför så jag klarade mig. Tur den inte svängde nånstans haha!
När jag kom fram till jobbet var klockan fem i 7 så jag rusade in där och sket i att byta om (tänkte att det gör jag sen) så var ingen från min våning ens där än. Härligt att folk kan komma i tid. Jag hatar att vara sen och är hellre en timme tidig än fem minuter för sen. För ingen gillar nån som är sen plus att natten vill ju rapportera vid 7 så dom kan gå hem och då måste ju alla vara där vid 7! Aja, dagen gick bra och jag gick till klockan 13. Skönt. Hatar att gå till 16 för det är sån dötid mellan 13-16.
Efter jobbet körde jag och tankade. Funderade på att köra bilen i en sån biltvätt men vågade inte för jag vet inte hur man gör och jag pallade inte fråga nån. Får göra det när pappa är med nån gång.
När bilen var fulltankad körde jag till mammas jobb och skrev ut en massa papper som är till kursen jag läser nu. Och efter det körde jag upp till Grand... samarkand... *dom dom dom daaaaaaaa*
Tanken med färden upp till Grand var för att jag och mamma var där igår och jag såg då ett grymt snyggt örhänge med fjäder OCH earcuff på ur & penn så jag ville köpa det idag (fråga mig inte varför jag inte gjorde det igår) plus att jag skulle köpa en julklapp till mig själv från farmor för 200 spänn så jag letade efter nåt jag ville ha.
Jag gick med en gång till ur & penn och köpte örhänget som bara kostade 39 kronor.
Hon i kassan: Vill du skänka nån mellanskillnad till rädda barnen (eller vafan det var för förening)?
Jag: Ehh ja det kan jag väl..
Hon i kassan: Hur mycket vill du skänka? (Jag hade lälmnat fram en femtiolapp)
Jag: *tänkte att om jag säger att hon kan ta 40 kronor för hänget (alltså att jag skänker 1 krona) kändes ju jävligt snålt* så jag sa: ta hela femtiolappen.
Åhh varför ska dom spela på ens samvete. Jävla bajs.
Aja, det gick ju till en bra sak.. 50 spänn är ju inte allt för mycket och hänget kostade 69 kronor innan rean så jag betalade ju ändå mindre för det än om det inte varit rea alls.
När jag köpt mitt jäkla örhänge så tänkte jag på min julklapp. Vad ska hon ge mig farmor? Vad behöver jag?
Så jag gick i lite affärer men provade ingenting förrän jag kom till BikBok.......
När jag varit där dagen innan med mamma såg jag dels ett par svarta jeans och ett svart tight fodral till klänning men inte pallat att prova något. Men jag tänkte att det kan jag ju göra nu när jag ändå har tid och lust.
Det skulle jag icke gjort!
När jag (i BikBoks fullkomligt VÄRDELÖSA provhytt) provat jeansen i två olika storlekar och bestämt mig för att inte köpa några av dom var det klänningen kvar. Den klänning jag aldrig skulle provat.
Är ni nyfikna nu? Hehe!
Iaf! Jag tog storlek S eftersom jag forfarande lever i förnekelse över att mina bröst är för stora och likaså mina höfter. Tydligen mina AXLAR med! Så jag försökte ta på mig den överifrån, det gick inte. Jag provade nerifrån, det gick ännu sämre. Det var verkligen ingen elastisitet i tyget över huvud taget! Men, som man gör när man inte har någon som kan hämta en större storlek till en, så ger man sig faaan på att man ska få på sig helvetesskapet. Så det gjorde jag. Jag drog klänningen över huvudet och bokstavligen, med all min kraft, pressade den ner för huvudet och axlarna. När jag hade klänningen typ över brösten gick den knappt att dra ner över resten av kroppen men det lilla jag fick ner avslöjade en stor deofläck. Score 1!
När jag DÅ insåg att klänningen är för liten (den lilla hjärncell som fortfarande existerade i min hjärna hade väl tagit semester och inte fått mig att inse detta tidigare) skulle jag få av mig den igen... ja det var ju det med avklädningen... jag försökte gör så som jag inte brukar göra med tröjor, att dra i nederdelen av klänningen och dra den över huvudet. Det gick icke! Då försökte jag göra som jag brukar när jag tar av mig tröjor, så som små barn gör, drar in den ena armen och sen den andra och sen drar klänningen över huvudet. Det gick inte ens att få in armen i klänningen!!! Fattar ni vilken panik jag fick när jag sakta började inse att jag inte kommer få av mig helvetet?! Jag försökte igen att få in en arm men jag var helt enkelt inte så vig. Eller klänningen var så styv att det verkligen inte gick. Jag fick kramp i armen och jag sträckte mig i nacken. Men jag gav mig faan på att jag skulle ur klänningen. Jag gjorde en helhjärtat försök och tog i så jag blev röd och svettig av ansträngning. Då knastrade det till i klänningen! Jag tänkte att jaha, där gick det några sömmar. Helvete. Men visst, det har vi alla varit med om. Men sen när jag, efter att ha lyssnat på personalen så ingen av dom hört sömmarna som gick av i klänningen, skulle göra ännu ett försök så knakade det så högt i klänningen att jag blev livrädd att personalen skulle rycka upp skynket och avslöja en svettig och röd Lisa som satt fast med en klänning runt halsen som var alldeles trådig av sönderrivning. Jag lyssnade, svettig och med panik i huvudet. Ingen hörde det. Jag gjorde ett sista försök och JA! Klänningen var av! Jag var befriad från detta djävulskap i modeform! När jag sedan tittade på klänningens dragkedja såg jag att det var den som hade knakat så högt. Jag hade alltså, utan att dra upp dragkedjan, lyckats ta sönder den i min panik om att få av den jävla klänningen. Den var alltså sönder i dragkedjans fäste och det gick inte att få dit den! Score 2!
Så jag reagerade som vem som helst. Jag tog på mig mina egna kläder, skylde klänningen med den söndriga dragkedjan och deofläcken med jeansen, gick och lade tillbaka jeansen och gick sedan snabbt och hängde tillbaka klänningen. Som TUR var hängde den inte så man såg framsidan utan den hängde mellan andra plagg så jag tryckte snabbt in den där och halvsprang ur affären (så man ser ännu mer skyldig ut, idiot) mot Gina Tricot som ligger mitt över.
I ögonvrån såg jag en i personalen gå fram och ta ett plagg. Jag kollade bak och insåg till mig lättnad att det var ett annat plagg hon skulle visa någon.
Haha alltså vilken jävla upplevelse! Det var 100 gånger värre än att inte få av en ring man provat på Gina liksom!
Tur att jag fick av mig den iaf så jag slapp fråga personalen om hjälp att klippa ur mig ur klänninghelvetet!
Väl inne på Gina hittade jag iaf ett par svarta jeans som jag köpte för farmors pengar och som jag lät slås in. Sparas till julafton!
Sedan sprang jag typ ut ur Grand och ringde mamma och berättade om min turbulenta händelse inne på BikBok. Körde sedan hem till Tingsryd och gick till tandläkaren 16.40 och sedan dess har jag varit hemma, duschat, diskat, gjort räkmackor, ätit dom och pratat med Martina på skype. Så hon fick första-access till denna historia, förutom mamma men hon fick inte den lika ingående.
Men nu tror jag att jag har skrivit för idag. Imorn är det skola från 10.15-15.00.
//XOXO Lisa <3
Jag gick upp vid kvart över 5 för att köra in till stan vid kvart över 6. Innan Bramstorp körde jag in i en vägg.. av hagel!!! Asså jag såg typ ingenting och jag hade vinrutetorkarna på snabbaste nästan! Lite läskigt men jag följde efter dom röda baklyktorna på bilen framför så jag klarade mig. Tur den inte svängde nånstans haha!
När jag kom fram till jobbet var klockan fem i 7 så jag rusade in där och sket i att byta om (tänkte att det gör jag sen) så var ingen från min våning ens där än. Härligt att folk kan komma i tid. Jag hatar att vara sen och är hellre en timme tidig än fem minuter för sen. För ingen gillar nån som är sen plus att natten vill ju rapportera vid 7 så dom kan gå hem och då måste ju alla vara där vid 7! Aja, dagen gick bra och jag gick till klockan 13. Skönt. Hatar att gå till 16 för det är sån dötid mellan 13-16.
Efter jobbet körde jag och tankade. Funderade på att köra bilen i en sån biltvätt men vågade inte för jag vet inte hur man gör och jag pallade inte fråga nån. Får göra det när pappa är med nån gång.
När bilen var fulltankad körde jag till mammas jobb och skrev ut en massa papper som är till kursen jag läser nu. Och efter det körde jag upp till Grand... samarkand... *dom dom dom daaaaaaaa*
Tanken med färden upp till Grand var för att jag och mamma var där igår och jag såg då ett grymt snyggt örhänge med fjäder OCH earcuff på ur & penn så jag ville köpa det idag (fråga mig inte varför jag inte gjorde det igår) plus att jag skulle köpa en julklapp till mig själv från farmor för 200 spänn så jag letade efter nåt jag ville ha.
Jag gick med en gång till ur & penn och köpte örhänget som bara kostade 39 kronor.
Hon i kassan: Vill du skänka nån mellanskillnad till rädda barnen (eller vafan det var för förening)?
Jag: Ehh ja det kan jag väl..
Hon i kassan: Hur mycket vill du skänka? (Jag hade lälmnat fram en femtiolapp)
Jag: *tänkte att om jag säger att hon kan ta 40 kronor för hänget (alltså att jag skänker 1 krona) kändes ju jävligt snålt* så jag sa: ta hela femtiolappen.
Åhh varför ska dom spela på ens samvete. Jävla bajs.
Aja, det gick ju till en bra sak.. 50 spänn är ju inte allt för mycket och hänget kostade 69 kronor innan rean så jag betalade ju ändå mindre för det än om det inte varit rea alls.
När jag köpt mitt jäkla örhänge så tänkte jag på min julklapp. Vad ska hon ge mig farmor? Vad behöver jag?
Så jag gick i lite affärer men provade ingenting förrän jag kom till BikBok.......
När jag varit där dagen innan med mamma såg jag dels ett par svarta jeans och ett svart tight fodral till klänning men inte pallat att prova något. Men jag tänkte att det kan jag ju göra nu när jag ändå har tid och lust.
Det skulle jag icke gjort!
När jag (i BikBoks fullkomligt VÄRDELÖSA provhytt) provat jeansen i två olika storlekar och bestämt mig för att inte köpa några av dom var det klänningen kvar. Den klänning jag aldrig skulle provat.
Är ni nyfikna nu? Hehe!
Iaf! Jag tog storlek S eftersom jag forfarande lever i förnekelse över att mina bröst är för stora och likaså mina höfter. Tydligen mina AXLAR med! Så jag försökte ta på mig den överifrån, det gick inte. Jag provade nerifrån, det gick ännu sämre. Det var verkligen ingen elastisitet i tyget över huvud taget! Men, som man gör när man inte har någon som kan hämta en större storlek till en, så ger man sig faaan på att man ska få på sig helvetesskapet. Så det gjorde jag. Jag drog klänningen över huvudet och bokstavligen, med all min kraft, pressade den ner för huvudet och axlarna. När jag hade klänningen typ över brösten gick den knappt att dra ner över resten av kroppen men det lilla jag fick ner avslöjade en stor deofläck. Score 1!
När jag DÅ insåg att klänningen är för liten (den lilla hjärncell som fortfarande existerade i min hjärna hade väl tagit semester och inte fått mig att inse detta tidigare) skulle jag få av mig den igen... ja det var ju det med avklädningen... jag försökte gör så som jag inte brukar göra med tröjor, att dra i nederdelen av klänningen och dra den över huvudet. Det gick icke! Då försökte jag göra som jag brukar när jag tar av mig tröjor, så som små barn gör, drar in den ena armen och sen den andra och sen drar klänningen över huvudet. Det gick inte ens att få in armen i klänningen!!! Fattar ni vilken panik jag fick när jag sakta började inse att jag inte kommer få av mig helvetet?! Jag försökte igen att få in en arm men jag var helt enkelt inte så vig. Eller klänningen var så styv att det verkligen inte gick. Jag fick kramp i armen och jag sträckte mig i nacken. Men jag gav mig faan på att jag skulle ur klänningen. Jag gjorde en helhjärtat försök och tog i så jag blev röd och svettig av ansträngning. Då knastrade det till i klänningen! Jag tänkte att jaha, där gick det några sömmar. Helvete. Men visst, det har vi alla varit med om. Men sen när jag, efter att ha lyssnat på personalen så ingen av dom hört sömmarna som gick av i klänningen, skulle göra ännu ett försök så knakade det så högt i klänningen att jag blev livrädd att personalen skulle rycka upp skynket och avslöja en svettig och röd Lisa som satt fast med en klänning runt halsen som var alldeles trådig av sönderrivning. Jag lyssnade, svettig och med panik i huvudet. Ingen hörde det. Jag gjorde ett sista försök och JA! Klänningen var av! Jag var befriad från detta djävulskap i modeform! När jag sedan tittade på klänningens dragkedja såg jag att det var den som hade knakat så högt. Jag hade alltså, utan att dra upp dragkedjan, lyckats ta sönder den i min panik om att få av den jävla klänningen. Den var alltså sönder i dragkedjans fäste och det gick inte att få dit den! Score 2!
Så jag reagerade som vem som helst. Jag tog på mig mina egna kläder, skylde klänningen med den söndriga dragkedjan och deofläcken med jeansen, gick och lade tillbaka jeansen och gick sedan snabbt och hängde tillbaka klänningen. Som TUR var hängde den inte så man såg framsidan utan den hängde mellan andra plagg så jag tryckte snabbt in den där och halvsprang ur affären (så man ser ännu mer skyldig ut, idiot) mot Gina Tricot som ligger mitt över.
I ögonvrån såg jag en i personalen gå fram och ta ett plagg. Jag kollade bak och insåg till mig lättnad att det var ett annat plagg hon skulle visa någon.
Haha alltså vilken jävla upplevelse! Det var 100 gånger värre än att inte få av en ring man provat på Gina liksom!
Tur att jag fick av mig den iaf så jag slapp fråga personalen om hjälp att klippa ur mig ur klänninghelvetet!
Väl inne på Gina hittade jag iaf ett par svarta jeans som jag köpte för farmors pengar och som jag lät slås in. Sparas till julafton!
Sedan sprang jag typ ut ur Grand och ringde mamma och berättade om min turbulenta händelse inne på BikBok. Körde sedan hem till Tingsryd och gick till tandläkaren 16.40 och sedan dess har jag varit hemma, duschat, diskat, gjort räkmackor, ätit dom och pratat med Martina på skype. Så hon fick första-access till denna historia, förutom mamma men hon fick inte den lika ingående.
Men nu tror jag att jag har skrivit för idag. Imorn är det skola från 10.15-15.00.
//XOXO Lisa <3
Kommentarer
Trackback
